Känslorna svallar.
Det känns att det börjar närma sig operationsdag. Känslorna riktigt svallar i kroppen. Det är som en berg -och dalbana inom mig.
Jag är så fruktansvärt förväntansfull och ser fram emot det här så sjukt mycket. Det här är något som jag har drömt om i så många år. Samtidigt är jag fruktansvärt rädd, inte för operationen i sig. Utan för att min kropp inte skulle ta emot livmodern
och att vi aldrig kommer nå fram till graviditeten - som ändå är det största målet för oss.
Jag drog på mig en ordentlig förkylning för någon vecka sen som jag hoppas vill ge med sig i helgen. I och för sig så är det bra att den kom nu och inte om två veckor. Jag var lite rädd först att det kunde vara en biverkning från någon av vaccinen som
jag tog förra veckan. Men jag tror snarare att det var simningen som utlöste allt.
Så den här veckan har jag inte kunnat träna någonting. Träna måste jag göra i ett försök att bygga muskler. Samtidigt som jag måste äta massor för att gå upp i vikt. Och nu ska jag boosta med protein inför operationen. Jag hoppas att jag lyckas!
En flicka som är stark.