Och så kom då den dagen, som vi på något sätt väntat på men inte längtat efter. I fredags fick jag ett meddelande från min transplantationsmedicinläkare att de haade hittat tecken på en avstötning. Och vad jag förstod så var det genom biopsin men inte genom koncetrationen. För enligt henne låg jag ganska bra, på en 8, i koncentration.

Det vi fick göra då var att öka på adport med 1 mg på kvällen samt att jag fick öka på kortisonet, från en halv tablett till två tabletter morgon och kväll.

 

Vi har pratat mycket om det och tänkt att någon gång kommer det hända mig också. Det är känns som att det är mer naturligt att kroppen försöker stöta ifrån, än att den inte gör det. 

Däremot trodde jag att jag skulle känna av det på ett annat sätt. Jag trodde att kroppen på något vis skulle "säga" ifrån. Men jag känner mig inte alls något annorlunda. Det är klart, känner jag efter så kanske det känns lite annorlunda. 

Nu har jag i alla fall höjt upp min medicin en aning. Om ca 2 veckor kommer vi åka ner till Sahlgrenska för en biopsi. Jag hoppas att det även blir ett ingrepp då, så att ärrvävnaden tas bort.

 

Idag är det valdag och vi har självklart gjort det vi har kunnat och lagt vår röst på det vi tror kan bli bra för oss och för Sverige. 

 

Vi tog oss även en mysig skogspromenad och spanade lite efter kantareller, men förmodligen är det alldeles för torrt i marken här.