Inte mycket har hunnit hända på fyra veckor

Nu har det gått många veckor sedan jag uppdaterade, fyra närmare bestämt. Jag är inne på fjärde arbetsveckan och de här veckorna har sprungit fram.
Jag ska försöka tänka efter så jag kan uppdatera er på vad som har hänt. Det är i allafall inget dramatiskt eller negativt. Jag mår förvånansvärt bra fortfarande. Alla prover har hittills sett bra ut. Senast igår lämnade jag nya prover.
Idag har jag varit på kliniken för att göra en biopsi. Idag gjorde det fruktansvärt ont. Förra gången ville de inte göra en eftersom att jag har en ganska kraftig ärrbildning, men nu blev det en. Förmodligen för att det var så länge sen det gjordes på mig. 
Men jag tror att Mats fick göra tre eller fyra försök innan han kunde få ut en bit, som förhoppningsvis kommer gå att analyseras. Att göra biopsi har nästan alltid varit obehaglig eller gjort ont på mig trots att vi inte ska ha någon direkt känsel där. Fast lite smått distraherad blev jag i alla fall av deras nya gynstol, med värme i rygg och sits. Ganska så behagligt.

Idag fick jag också hem en kallelse för dagsingreppet som ska göras. Så det blir nog ett eller två dygn i Göteborg i början av oktober. Jag hoppas verkligen att det kommer underlätta vid framtida biopsier.
 
I helgen lyckades jag få i mig något som kroppen reagerade på så jag åkte på en mindre matförgiftning eller liknande. Precis som tidigare i somras. Absolut inget får jag behålla när det händer men på kvällen vänder det. Så jag fick vara hemma i måndags, totalt däckad. Men jag fick behålla allt jag åt så igår var jag på jobbet igen. Det som är läskigast är ovissheten om jag får behålla medicinen eller inte och att jag tappar vikt så fort. Men det gick som sagt bra den här gången också, vikten är påväg tillbaka. Nästan två kilo försvann, som nästan alla har kommit tillbaka. 
Sen operationen har jag gått upp runt 6 (!!) kilo. Jag som har kämpat i hela mitt liv med att gå upp i vikt. Så nu är jag så rädd att gå ner de kilona, att när jag slutar helt med kortisonet så kommer jag gå ner igen. 
 
En flicka som är stark.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

detstorstailivet.blogg.se

Här försöker jag dela med mig av mitt liv med MRKH och min resa i forskningen om att göra en livmodertransplantation.

RSS 2.0