Det har gått några månader sedan jag skrev något här. Jag har varit in och kikat flera gånger i veckan, men inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Jag har inte tyckt att det har funnits något som jag har kunnat dela med mig. 

 

Senast som jag skrev var när jag precis hade blivit sjukskriven, bland annat pga arbetssituationen som var då men i kombination med alla våra gravidförsök som gjordes under hela förra året. 

Jag gick tillbaka till jobbet efter julledigheten med massor av energi. Jag har hela tiden sagt att hela 2019 var som ett mellanår för oss. Vi har liksom bara gått och väntat på att saker ska hända. I år, 2020 hoppas vi verkligen på resultat. Vi vill inte ha något "mellanår" igen. 

 

I slutet av förra året fick vi också reda på att en av tjejerna äntligen hade lyckats bli gravid, vilket gav oss mer hopp om framtiden. Även fast våra läkare inte ger upp och uppmuntar oss varje gång vi ses, så ger det här mer. Framförallt när vi vet hur mycket och länge dem faktiskt fick kämpa innan det blev resultat. 

 

Vi fick också veta i slutet på förra året att den första transplantationen från avliden donator gjordes och lyckades. Tyvärr har vi inte hört så mycket mer än vad som stod i tidningen för ett tag sen. Men det ger också hopp till de som ska få möjlighet till en andra chans. 

Det som är lite läskigt just nu är ju Corona-viruset som sprider sig, det gör automatiskt att sådana här operationer kanske blir lite mer på vänt. Och som transplanterad är vi också i riskgrupp. Än så länge är jag inte så orolig. Jag försöker hela tiden vara noga med att tvätta händerna och nu även vara ännu mer noggrann med att sprita händerna. Handhygien är annars något som jag har varit noga med hela tiden då jag jobbar med barn. 

 

Jag hoppas att jag snart kan uppdaterar er lite mer. Men just nu finns inte så mycket att berätta. Det har bara börjat rulla på lite lätt.