Idag var det sista dagen som jag jobbade på ett bra tag. Det har varit en helt okej dag. Eftesom att jag inte säger hejdå på riktigt så har det inte ens känts jobbigt. Klart att jag har fått påminna mig själv hela dagen om att jag inte ska åka till jobbet imorgon utan då är det dags för att ta tåget till Göteborg.

 

Jag har inte hunnit känna mig nervös alls idag, däremot har jag känt mig stressad. Stressad för att jag behövde göra saker i sista minuten. Stressad över att faktiskt få avsluta ett arbete som vi har jobbat med under några veckor. Men samtidigt lite avtrubbad eftersom att jag vet att jag kommer vara borta ett antal veckor framöver. Lite märkligt har det ändå känts när det var dags att går för dagen och jag sa hejdå till några kollegor som egentligen inte har en aning om vad jag ska göra. Märkligt har det också känts att jag inte har kunnat eller hunnit sagt hejdå till kollegor som faktiskt vet vad jag ska göra.

 

Många känslor har virvlat runt i kroppen. Men jag hoppas verkligen att allt kommer att gå bra. Imorgon ska vi vara på sjukhuset klockan 13.00, få en sista information bland annat inför den stundande operationen. 

Det som faktiskt känns mest är att jag ska vara hemifrån så himla länge. Jag ska vara ifrån katten och sambon. I och försig kommer han och bor med mig när jag har blivit utskriven ifrån sjukhuset. Men det kommer ju kännas konstigt. Hemlängtan kommer jag få ganska snart (nästan redan nu). 

 

Jag och min donator kommer bo i samma rum, tack och lov. Så ingen av oss behöver vara själva. Sen kommer det andra paret att bo vägg i vägg tyckte jag att Mats sa. Det tror jag också kan vara skönt. Så att vi kan stötta varandra under veckan på sjukhuset.

 

Jag ska försöka att uppdatera lite under helgen också innan operationen och sedan så snart efter som jag bara kan och orkar. 

 

Nu ska jag försöka få lite sömn efter att ha stressat så mycket med att försöka packa (packångest deluxe).