Preoperation.
Nu har vi hunnit vara på vårt hotellrum i några timmar. Dagen har gått så bra, allt har klaffat och det har inte varit några konstigheter, annat än att vi inte hann äta lunch innan vi kom till sjukhuset.
Inte ens imorse kände jag mig nervös, jag som annars brukar bli det varje gång som jag ska iväg någonstans. Jag har kunnat sova ordentligt och jag kände mig förvånansvärt pigg när klockan ringde.
När vi klev av tåget var det som att gå in i en vägg, vilken vårvärme det är här nere. Vindarna är riktigt ljumna, det var vi nog inte beredda på.
Det är så härligt att sitta på spårvagnen (fruktansvärt oljud dock) och se alla människor som sitter på uteserveringarna runtomkring.
Den här gången var det inte så svårt att hitta vart vi skulle vara, dock var det svårt att leta reda på rätt del av avdelningen när det inte var skyltat ordentligt.
Den här delen av sjukhuset är där vi kommer husera den kommande veckan. I en och en halv timme fick vi information av, dels sjukgymnast, om hur vi bäst tar oss ur sängen eftersom magmusklerna är ihopsydda och andra bra-att-veta grejer, till exempelt att det inte är så smart att varken hosta eller skratta eftersom att det kommer göra ont i magen. Sen fick vi även träffa en av transplantationskirurgerna som berättade lite om när vi ska börja fasta, när vi ska dricka våra näringsdrycker och när vi ska ta blodförtunnande.
Ett mycket givande samtal tycker jag ändå. Jag känner mig fortfarande lugn och trygg.
Med på resan kom även nallen som jag fick av mina närmsta kollegor. En extremt fin gest, de är så fantastiska som har funnits där när jag har behövt några andra att bolla mina tankar med ibland.
En flicka som är stark.
