Tänk att det redan är första advent. Vi har tagit oss till december Och det innebär att nästa vecka är det åtta månader sedan som operationen gjordes. 

Det är galet vad hela hösten har gått fort. Det känns liksom inte riktigt som att jag har hunnit med. Det var en liten period under hösten som jag inte mådde sådär jättebra, men nu känns det lite bättre. Jag har inte den där stressklumpen i bröstet nu som jag hade då, det är klart att jag fortfarande kan känna av en stress, men den håller inte i sig lika länge. 

Jag har hela tiden sagt, sen dagsingreppet gjordes, att månaderna fram till det är dags för återinförande kommer krypa fram. Men just nu känns det verkligen inte riktigt så. De här två månaderna har bara flygit iväg. Om tre veckor är det julafton och sen är vi inne på ett nytt år.

 

Jag hoppas ju fortfarande att tiden går fort, men inte för fort. Jag vill gärna hinna med allt annat som är runt omkring.

 

Jag önskar alla en trevlig första advent.

 

En flicka som är stark.