Hela den här veckan har jag haft min mamma här. Det fungerade bra och hon gav mig det utrymme som jag har känt att jag behöver. Hon har samtidigt varit väldigt lyhörd. Det har varit skönt att ha henne här. Men ju längre veckan har lidit har jag börjat känna av en ordentlig hemlängtan. Jag känner mig så klar här i lägenheten. Jag vill hem nu. 

Alla prover den här veckan har visat positivt, allt går åt rätt håll. Det enda som har varit lite svajigt är mitt blodtryck. I onsdags var jag nere på 90/55. Jag behöver alltså dricka mycket mer än vad jag gör just nu. I måndags kollades jag även med ultraljud och det ser fortfarande fint ut med blodflödet. 

Biopsin som gjordes i onsdags visade på att inflammationen fortfarande är kvar, men att den bara är i ytskiktet och inte var allvarlig. Så jag har inte behövts sättas på en kortisonkur. 

 

I torsdags fyllde jag år. 30 år. Det är galet vad tiden går fort. Mamma hade köpt en stor chokladask och väckte mig med lite skönsång. Det blev verkligen inget avancerat, mer än att vi gick till konditoriet för att köpa oss en varsin bulle och till middag beställde vi hem thaimat. Det kändes verkligen inte som någon speciell dag. Utan bara som vilken annan dag som helst. 

 

I fredags var också en sådär lugn dag. Vi gjorde verkligen inget direkt ansträngande. Efter en hel dag inne fick mamma med mig ut, kasta sopor och handla lite. Vi hade ätit middag ganska tidigt och mamma sa att hon var sugen på lite varma mackor till hockeyn. För en gång skull så vågade jag följa med in i affären, men jag gick med kragen uppdragen över munnen. Jag vet inte om det är jag som överdriver eller om det gör någon nytta för mig. När vi kom fram till kassan så valde jag att gå ut och vänta på henne. Medan jag står och väntar på att hon ska bli klar i kassan, grejar jag med mobilen. I ögonvrån ser jag hur någon kommer emot mig och jag reagerar genom att backa litegrann. Jag hinner tänka att ”sådär brukar folk inte göra, nästa gå på en”. Sen ser jag min pappas ansikte och min sambo som kommer bakom honom. 

De har alltså åkt 56 mil för att komma och överraska mig i Göteborg. Jag blev så chockad. Bara jag tänker på det nu blir jag alldeles tårögd. Hela min familj har lyckats hålla detta hemligt för mig, och jag har inte fattat någonting. Det kändes så fantastiskr skönt att ha min sambo hos mig i helgen. Igår kunde vi åka runt lite i Göteborg när vi äntligen hade en bil på plats. Eftersom att precis alla satt på uteserveringarna så passade vi på att gå in på en restaurang för att äta lite lunch. 

Idag åkte de hem och istället har jag min moster här som sällskap. Men på onsdag kommer min sambo tillbaka och på fredag kan vi förhoppningsvis åka hem. Jag bara längtar.