Nu har även Corona "drabbat" mig. Inte på så sätt att jag har blivit smittad utan på så sätt att jag har blivit sjukskriven. 

Till en början har det inte varit några större orosmoln, men det har mest handlat om att våra läkare inte har vetat något om viruset utan dem har följt rapporteringar från Kina framförallt.

Jag har alltså jobbat på som vanligt, men försökt varit supernoga med handhygienen och hålla den sociala distansen. Men det är svårt att hålla avstånd till 6åringar. 

 

Vi hade telefonkonferens med Mats i helgen, om framtiden framförallt. Alla Transfers har varit på paus i hela Sverige fram till för några veckor sedan. Så vi pratade om det och när det eventuellt skulle bli aktuellt för oss igen. Vi pratade även om arbetet och jag berättade hur det såg ut och låg till. Han valde då att sjukskriva mig för att minimera risken för exponering av smitta. 

 

För mig känns det så fruktansvärt märkligt att vara hemma när jag mår bra. Jag förstår helt och fullt varför, men det som är svårt att få in i huvudet är just det, att vara hemma fast jag är frisk, och när jag vet hur galet det är på jobbet just nu. Eftersom att man ska vara hemma för minsta symtom så blir det många som är hemma samtidigt eller längre än vanligt. Så tufft! Jag hoppas verkligen att vi kan se någon form av förändring snart! 

JAG VILL TILLBAKA TILL JOBBET!

 

För att försöka tänka på positiva saker så bor jag ju helt fantastiskt. Jag har alltså möjlighet att vara ute, utan att springa på allt för mycket folk. Jag har nära till skogen. Jag har nära till familjen, som jag kan träffa i den mån det går. Och våren är på ingång. Hur fantastiskt är inte det!?