9 februari
Idag för ett år sedan var det planerat kejsarsnitt och Tilly's beräknade födelsedag. Tänk om vi hade haft en 1 åring här hemma. Hur hade hon sett ut? Vem hade hon varit?
Vi har två dagar som vi tänker lite extra på Tilly, på hennes beräknade födelsedag, idag, och den dagen som vi förlorade henne, 12 oktober.
9 februari är också Tilly's ena kusins födelsedag. Hon fyller en hel hand idag och när vi fick reda på att det även skulle bli Tilly's så kunde kusinen absolut tänka sig dela sin födelsedag med henne. Men så blev det inte.
Tilly's äldsta kusin pratar mycket om henne, det kan komma många frågor och tankar om vad Tilly gör och var hon är. Jag har sagt till henne att Tilly är den starkaste lysande stjärnan på himmlen, vilket hon nu brukar säga. Hon kan komma till mig ibland och säga att hon har sett Tilly idag, då frågar jag henne om hon har tittat upp på himlen och sett en stjärna och hon brukar svara att hon har det. Vi pratar mycket om att Tilly är tillsammans med vår farfar (gammelfarfar) som tar hand om henne medan vi är här.
Ibland är det så skönt att prata om det tillsammans med en femåring, det är ganska okomplicerat och många kloka funderingar.
De här 16 månaderna (galet att det ändå har gått så många månader redan) har verkligen varit upp och ned. De första månaderna var ganska svarta och extremt jobbiga, sedan har jag (självklart) tillsammans med min sambo och med hjälp av vår psykolog hittat tillbaka till någon som jag känner som mig själv.
Vi pratar inte jättemycket om Tilly till vardags men hon finns i våra tankar varje dag. Vi tänder ljus och tänker lite extra ibland. Idag blir en sådan dag.
Och vi ger inte upp hoppet om att få ge Tilly ett levande syskon och känna att vår familj blir komplett.
En flicka som är stark.
