Dagsingrepp
I onsdags var det dags att lämna prover igen inför ingreppet. De passade på att ta en djupare biopsi när jag ändå var nedsövd. Att lämna prover går väldigt smidigt att lämna på sjukhuset hemma, eftersom att jag ska vara fastande och det blir alltid senare med medicinerna.
Den här gången hade jag till och med tid till att äta frukost i lugn och ro hemma hos mina föräldrar Istället för att kasta i mig frukost i bilen till jobbet.
I tordags bar det iväg till Göteborg, det var också skönt att vi inte behövde gå upp i ottan för att klara oss ifrån rusningstrafik och stressa för att hinna med den bokade tiden. Jag tror att vi åkte hemifån runt nio, med ett kort stopp på apoteket, så var vi framme vid fyra tiden vid hotellet, med ett lunchstopp så klart.
Hotellet, Quality Hotel Panorama, ligger kanske tio minuters bilfärd från sjukhuset och alldeles i närheten av lägenheten vi hyrde.
Ganska enkelt, inget flådigt rum eller så, men mysigt. Vi bodde på 12e våningen så vi hade en ganska ordentlig utsikt.
På rummet låg även en klubba med ett litet Göteborgsskämt.
Eftersom att det var riktigt dåligt väder, det regnade hela eftermiddagen och kvällen, valde vi att stanna på hotellet och äta i deras restaurang. Vi blev inte besvikna. Riktigt gott var det. Jag passade på att ta efterrätt också, eftersom att jag sen inte fick äta något mer efter 24.00. Innan vi gick upp på rummet köpte jag med mig en påse chips.
Det blev en lugn kväll på hotellrummet, min klocka skulle ringa redan klockan 6 och jag skulle vara på sjukhuset klockan 7.
Vi var på plats tio minuter innan kassan ens hade öppnat, jag hade tänkt att min sambo bara skulle släppa av mig och sen få åka tillbaka till hotellet och ta det lugnt i några timmar men han följde med in och fick vänta ett tag med mig.
Då jag var först på operationslistan behövde jag inte vänta mer än ett par minuter innan jag kunde gå in och fick min säng i min lilla hörna. Jag fick byta om till sjukhuskläderna och fick dropp i armen. Sen var det dags för att gå in till operationssalen.
Inne i salen var det så mycket personal, det visade sig att det var många nya så de gick dubbelt. Det gjorde mig ingenting, jag kände mig bara mer omhändertagen. Det enda som var lite jobbigt var att det kunde vara fler som pratade nästan samtidigt. Framförallt blev det jobbigt att sortera allt efter att jag hade fått lugnande i mig.
En av alla där inne såg mina naglar och blev helt fascinerad, hon frågade om det var okej att de tittade lite på dem. Helt okej för mig.
Precis när de började ge mig sömnmedel kollade jag på klockan, 8.05, och när jag vaknade fick jag reda på att klockan var 8.45. Så det var verkligen ett snabbt och enkelt ingrepp. Så skönt att jag vaknade och mådde bra, i stort sett på en gång. Efter bra en halvtimme så fick jag in fikat så vi kunde minimera risken för illamående ännu mer.
Det skönste med sjukhusvistelsen är ändå de varma täcken som de har. Fantastiskt sköna.
Hur som helst. Ingreppet gick bra, Pernilla valde även att göra ett ultraljud och det såg också riktigt bra ut. Mina prover visade bra, förutom att de vita blodkropparna (eller plättarna) är låga. Men det är något som vi kan justera med medicinen som jag äter. Vi får se vad Jana bestämmer sig för.
Efteråt mådde jag såpass bra att vi till och med vågade svänga förbi Gekås på vägen hem. Men sen var jag bra trött, det var vi nog båda två.
Lite snopen vi blev när vi körde om den här på vägen. Undra om den skulle hela vägen upp till Stockholm?
En flicka som är stark.
