14 dagar efter operationen

Idag har det gått 14 dagar sen operationen. Och jag känner mig lite bättre för varje dag. Den värsta svullnaden har gått ner och även den absolut värsta smärtan har också blivit bättre. Nu mer är det såret som kliar och svider en aning. Det kan även sticka och smärta litegrann inne i magen, förmodligen ifrån alla stygn. Det läker på bra.
 
Jag har hunnit med att lämna blodprov tre gånger den här veckan och jag har även hunnit med två biopsier. Blodproverna har visat bra värden, förutom i måndags. Då visade det sig att snabbsänkan hade ökat. När jag blev utskriven i förra fredagen så var den normal (4) och i måndags hade den ökat till 74 vilket resulterade i att jag blev satt på en antibiotikabehandling. 
Annars har alla andra proverna visat bra värden. Biopsin visade på en liten inflammation så jag fick göra en ny i onsdags. Tyvärr kunde de inte tyda den då biopsin var för ytlig, alltså behövde jag göra en ny och den gjorde jag i fredags. Den visade att jag fortfarande har någon form av inflammation kvar. Men det är inget avstötningsförsök och eftersom att jag ändå mår såpass bra som jag gör så vill de avvakta med kortisonbehandling till iallafall på måndag när jag ska lämna blodprov igen. 
 
Annars har jag haft problem med illamående hela veckan. Direkt när jag vaknar på morgonen så mår jag illa. Antingen såpass att jag inte får i mig något utan att det kommer upp på en gång eller så har jag ett illamående som bara hänger sig kvar hela förmiddagen. Det jag kan få i mig hyfsat är nyponsoppa eller blåbärssoppa. Det gör även att jag blir extremt trött, inte enbart illamåendet utan tillståndet över lag, påverkar. Så jag vilar väldigt mycket. Vi försöker komma ut lite också, så att jag ska röra på mig. 
 
Igår var det dags för min sambo att åka hem, han behöver komma hem för att jobba lite men också för att ordna med allt som behövs göras nu när våren har kommit. Hans sällskap har betytt så mycket, trots att jag inte har varit den roligaste att umgås med kanske. Men bara att han har funnits i min närhet har gjort mig väldigt lugn. Så istället för att han ska vara här den här veckan, kom min mamma ner till Göteborg igår. Hon ska bo med mig den här veckan som kommer. Det blir nog också jättebra. Jag och mamma har däremot inte bott under samma tak i en vecka på många många år. Däremot har vi semestrat tillsammans och umgåtts tätt i många dagar i rad. Så det här kan bli en prövning, eller så blir det inte det.
 
Den här veckan är vi utan bil så det blir till att beställa taxi till sjukhuset varje gång. Eftersom att det här är en forskningstudie så kan jag inte. Använda mig utav sjuktaxi då de inte har någon att debitera. 
 
Annars har jag mått ganska bra idag. Jag började dagen med illamående men det släppte efter några timmar och sen har jag kunnat få i mig lunch och även gått ut på en liten promenad ner till affären. Då jag är så infektionskänslig så får jag stå utanför medan, i det här fallet, mamma var in och handlade. 
 
Såhär såg mina medicindosetter ut i början av veckan. Nu har det minskats litegrann med medicineringen.
 
En flicka som är stark.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

detstorstailivet.blogg.se

Här försöker jag dela med mig av mitt liv med MRKH och min resa i forskningen om att göra en livmodertransplantation.

RSS 2.0