Välbehövlig vila.

Fyra veckor semester går så sjukt fort. Men det var verkligen så behövligt. Att bara kunna få släppa allt för några veckor var precis vad vi behövde göra. Det var så att jag fick åka in och lämna prover mitt under semestern också. I samband med en biopsi så lämnar jag även blodprover. Det brukar ta några dagar för proverna att komma ner till Sahlgrenska och ofta brukar det räcka med ett meddelande om hur proverna visade. Den här gången fick jag ett samtal ifrån en av sköterskorna på transplantation. Det visade sig att mitt blodvärde var lågt. Det var nere på 94. Jag vet inte exakt vad som ska vara ”normalt”. 
Det blev bestämt att jag skulle börja med järntabletter igen och lämna nya, och extra, prover efter två veckor. 
Efter det samtalet kom även provsvar från biopsin, det visade sig att jag även hade en lindrig avstötning, vilket innebär att jag behövde höja upp prednisolon (kortison) men även adport. Vi valde att höja upp det trots att koncentrationen låg bra. 
 
Den här veckan har jag varit och lämnat nya prover. I onsdags åkte jag även in till kliniken för en biopsi. Blodproverna kom i torsdags och fredags. Återigen fick jag ett samtal. Proverna visade på att njurvärdet var bra, koncentrationen var bra, blodvärdet var uppe på 120 vilket är bra men jag lider av järnbrist. Jag hade precis köpt nya järntabletter, men ska försöka äta två om dagen och hoppas på att magen klarar det. Blir det inte bättre, eller om magen säger ifrån, så överväger dem att ta ner mig till Sahlgrenska för att få järn intravenöst. Jag håller verkligen tummarna för att det inte behöver gå så långt. 
Biopsisvaret ska komma på måndag (imorgon), vi får se vad det visar.
 
Men något positivt som jag har märkt av är vikten. Jag har ju gått upp i vikt efter operationen det har jag sett på vågen. Men det är liksom inget som jag ser när jag tittar i spegeln. Något som jag däremot märker det på är byxorna. Så jag har kunnat rensat ut en del byxor och jag har även fått byxor som sitter så bra på mig. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ha någon av dem eftersom att jag stirrar mig blind på storleken. Men det visade sig vara så att två av byxorna jag fick, kunde jag inte ens ha förr att det saknades några centimeter i midjan. Det är så galet. Jag som har kämpat i så många år med att gå upp i vikt. Och nu har jag lyckats. Jag hoppas så att jag får behålla vikten så att det inte bara är något just nu och att jag sen tappar i vikt igen. På ett och ett halvt år har jag gått upp 10 kg.
Jag är så glad!
 
En flicka som är stark.
Elenora
2019-09-06 @ 08:15:20

Det blev faktiskt mycket bättre för mig när jag fick järn intravenöst. De där tabletterna gav endast marginell skillnad och att magen körde ihop sig ordentligt. Så det är inget negativt de där droppet :) iaf inte för mig. Lycka till!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

detstorstailivet.blogg.se

Här försöker jag dela med mig av mitt liv med MRKH och min resa i forskningen om att göra en livmodertransplantation.

RSS 2.0