Så kom dagen.
Så kom dagen.
Dagen då det är dags att säga hej då till en era. Sex år av vårat liv, imorgon gör jag en hysterektomi och med andra ord avslutas projektet för min del.
De här dagarna har jag otaliga gånger tänkt tillbaka på allt vi har varit med om, enda från första dagen då jag tog mod till mig och skickade mailet. När jag sen berättade för min sambo vad jag hade gjort och sedan när vi fick svar att vi skulle träffa
teamet för första gången. När det visade sig att jag och mamma inte alls matchade varanda blodgruppsmässigt och när det kändes som att det var helt kört.
Det är något jag minns som starkast - när jag sitter på jobbet och får samtalet om att om jag kunde hitta någon annan så fanns det en chans. När jag berättade för mina närmsta kollegor och min ena kollega väljer att kolla upp sin blodgrupp. När hon sen
visade sig matcha och bestämmer sig för att bli min donator.
När livet och hoppet vände.
Alla gånger vi åkte tåg ned till Göteborg för att träffa teamet och lämna prover. Alla turer. Alla sprutor, IVF, äggplock, embryon i frysen och till sist operationen.
Jag fick vänta så länge (kändes det som). Min donator lämnade hotellet kl 06 på morgonen och jag åkte in någon gång mitt på dagen då jag inte fick äta något. Samtalen till min sambo som inte hann komma fram innan jag rullades in.
All återhämtning och månaden jag bodde kvar nära sjukhuset. Den extrema värmen som kom. Alla små promenader för att få kroppen att komma igång och återhämta sig.
Och alla alla otaliga försök till att bli gravid. När det äntligen hände, den totala lyckan och kärleken vi kände direkt. Oron som kom med när jag började blöda i vecka 15 och sedan det som inte fick hända, infektionen som resulterade i att vi förlorade
vår lilla flicka. Det efterföljade arbetet med att komma tillbaka och hantera ångest och sorg.
Det är så mycket som har hänt under de här åren och vägen till vår älskade flicka som blir 10 månader imorgon. Samma dag som jag tar bort livmodern. Vår tjej som jag lever för och som ger oss så mycket kärlek.
Nu ska vi fokusera på oss. På henne, vårt ljus. Hon som vi har kämpat för.
Imorgon börjar ett nytt kapitel i vårt liv.

En flicka som är stark.